Häromkvällen levererades det ny förtroendeingivande fakta om astma i favoritprogrammet Fråga doktorn. Jag fick en guldstund. Samspelet mellan tre behagliga kvinnorna i studion var fint att skåda. Mycket spännande hade hänt de senaste åren gällande behandling av svår astma. Det är en ny era för astmatiker helt enkelt. Som masochistisk astmatiker/ hypokondriker gottade jag mig åt all information kring nya läkemedel och att forskarna nu verkligen är något på spåren. Allt lät väldigt hoppfullt.

Astma är inte längre bara en sjukdom, det finns flera astmatyper! Vi närmar oss något som kallas precisionsmedicin som skräddarsys efter patienterna. Jag ser framför mig ett pulshöjande läkarbesök på Liljeholmens vårdcentral för nya undersökningar och provtagningar. Kanske ny medicin?! Jag tycker om att gå till doktorn. Jag älskar uppmärksamheten. Jag. Jag. Jag.

Programmet tar emot många tittarfrågor. Vilket är fascinerande med tanke på att i 85% av fallen slutar med att doktor Karin rekommenderar att kontakta vårdcentralen. Herregud, knölen i nacken kan ha vuxit sig dubbel i väntan på ett eventuellt svar. Det är givet att man ringer vårdcentralen direkt!

Dessutom, kan man verkligen lita på den som säger sig vara frisk när vi vet att det finns fler kroppsliga och själsliga sjukdomar än det finns människor på planeten? Klart man är sjuk.

Ny bok

Trots programmets underhållningsvärde måste man medge att tomrummet efter före detta programledaren Suzanne Axell är svår att fylla. Hon var en gigant, en naturkraft. Gudskelov har fröken Axell många strängar på sin lyra; hon har nyligen släppt en bok med slagkraftig titel som faktiskt känns riktad direkt till mig. För vem vill inte sätta fart? Eller bara få det härligare?!

God save the King

Jag slog på teven igår och tittade på en kunglig kröningsprocess. Först lite förstrött men jag sögs snart in. Hela ceremonin kändes surrealistisk. Bisarr rent av! En Kung skulle krönas.

Man kan tycka vad man vill om spektaklet. Som London-Adam skrev ”Support for the British Monarchy at an all time low apparently… Wealth from centuries of imperial plunder, pretty much an aristocratic family mafia is the impression of them to many…”

Charles stod på knä med bibeln i knät och svor en ed. Flera svärd och spiror hanterades. Och en skotsk gammal sten. Särskilt charmigt var att han blev insmord på huvudet, bröstet och händerna med olja gjord på oliver från Olivberget i Jerusalem. Fint ska det va.

Den tunga St Edwards krona svajade ett ögonblick på Charles huvud innan den satt som en smäck. Sedan ställde jag mig upp och utropade ”God save the King”. Det var ett mäktigt ögonblick.

Vi fick också höra den nya versionen av världens vackraste nationalsång innan den krönte Kungen och Drottningen gled iväg i en vagn av guld. Bisarrt som sagt.