Reparatör på väg. Jag har aldrig sett honom, men verkar alltid vara på språng. Han har onekligen häcken full.

Rulltrapporna i lokaltrafiken står nämligen stilla. Överallt – varje dag. ”Reparatör på väg” lyser det i rött.

De dagar jag ska ta mig från Midsommarkransen till kontoret i Kista (Europas Silicon Valley) är det inte frågan om utan när jag springer på en trasig rulltrappa. Bland det mest ovärdiga ögonblicken i lokaltrafiken är när man ska kämpa sig upp från den blå linjen i katakomberna till den röda via det långa rullbandet på T-centralen i eftermiddagsrusningen. Det är total trängsel, alla vill hem, men rullbandet rör sig inte ur fläcken. Kalabalik.

I veckan begav jag mig till Flemingsberg station med ett planerat byte vid Södra station. På vägen ner till pendeltåget dök den så förhatliga skylten upp ”Reparatör på väg”. I värsta morgonrusningen fick trafikanter på väg både upp och ner stångas blodiga i en trång trappa. Kalabalik II.

I tidsnöd till läkarbesöket ( kroppen avvecklas i min ålder) hastade jag vidare från stationen och möts av ”Reparatör på väg” på den kilometerlånga (något överdrivet) rulltrappan upp till marknivå. Ville man nå Huddinge sjukhus den dagen fick man lov att knata hela vägen upp. Absolut inget för den hjärtsvage.

Det slutade med att jag fick be om ursäkt för sen ankomst till utsatt besökstid. Ovärdigt.

färsk bild

Bäst på Instagram

Francis Bourgeois, trainspotter i UK. Denne unge man besitter en glädje och entusiasm som en annan kanske inte längre förfogar över. Underbart redigerade filmklipp när han med tårar i ögonen vinkar på passerande favorittåg. Full av livsglädje är han.

Följ francis_bourgeois43. Man blir glad!