I Midsommarafton Midsommarkransen möter du fyra personer bosatta i denna Stockholmsförort, som alla befinner sig i ett skede då livet inte ter sig så lätt.

Den förtidspensionerade yrkesofficeren Ronald har fått nog och bestämt sig för att på ett värdigt sätt supa ihjäl sig. Och det är inget förhastat beslut.

Långtidssjukskrivna Britta tvingas gå uttröttande långpromenader för att ens kunna sova om nätterna. Hon jagas av tankar och minnesbilder från förr, minnesbilder hon försöker fly från.

Karriäristen och familjefadern Jan-Åke befinner sig mitt i livet och upplever stor frustration på grund av ett uteblivet sexliv. Irriterande arbetskollegor och Södermalmsbor tär också på hans krafter. Jan-Åke önskar att allt vore som förr.

Nioårige Nils tillbringar varannan helg hos pappa som sedan separationen från mamma helst dricker alkohol och spelar bort pengar på travhästar. Han gör vad han kan för att muntra upp sin far. När stunderna är svåra för Nils finns alltid en Plopp inom räckhåll.

Under trehundrasextiofem dagar får vi följa karaktärernas liv och leda, bekymmerslöst ovetandes om den förestående och oundvikliga undergången.

Midsommarafton Midsommarkransen är ingen kärlekshistoria.

Midsommarafton Midsommarkransen är en – i frånvaron av – kärlekshistoria.

Läs ett utdrag ur boken här.

UTDRAG Midsommarafton Midsommarkransen

Han sveper det sista ur flaskan och mår så där bra igen. Efter fyra öl känns livet trots allt inte så tokigt.

På andra sidan glasfönstret stannar en kvinna med sin barnvagn. Hon puffar till täcket och ler kärleksfullt på så sätt en sann moder gör. Att skåda en tilltalande kvinna omsorgsfullt pyssla om sin avkomma är för Ronald orörbart vackert. Den villkorslösa kärleken mellan den kvinnliga föräldern och barnet är utan tvivel den enda bestående kärleken. Att tro något annat vore att ljuga för sig själv.

I baren markerar män revir. Det har blivit midnatt och brunsttiden är inne. Hanarnas bröl markerar för konkurrenter att hålla sig borta från flockande honor. Det hanarna har i sinnet är fortplantning. Normalt brukar brunstvrålet räcka för att hålla dem åtskilda. I ett möte mellan hanar av samma storlek som vill betäcka samma hona kan det emellertid ibland uppstå strid.

Ronald ser sig omkring, han är omgiven av berusade människors idiotiska livsglädje. Att gå på krogen handlar i slutänden om en alltför stor, och många gånger ohanterlig, längtan att finna någon att tycka om. Bevisligen är det något människan har en benägenhet att göra, att med alkoholens hjälp finna en anledning till beröring och samtidigt tappa både förstånd och hållning. Inget annat däggdjur på jorden är så sorglig och ensam som människan. Ronald avslutar ölen och går hem med nedstämt sinne.

mänskligheten är ett frö i evighetens rännskita

mer är det inte

det säger bara splash

sedan är vår tid på jorden förbi

Teveskärmen flimrar i det mörklagda vardagsrummet. Ronald har kapitulerat till underhållningsprogrammet Doobidoo. De båda tävlande lagen bestående av kändisar desperata nog att sjunga, dansa och toka sig för att rädda en karriär i utförsbacke. Många gånger är spänningen stor och dramatik uppstår. Som avslutning på den omtyckta fredagsunderhållningen sjunger lagen varsin sång till en ackompanjerande husorkester. Det blir ofta ett improviserat och uppskattat glädjefyllt dans- och sångnummer. Den populäre och flintskallige programledaren är i högform och leder tävlingen på typiskt professionellt manér.

Men Ronald går miste om musikshowen på bästa sändningstid. Ihopsjunken med en skål jordgubbsglass i knäet har han knoppat in.